Svenska Tennismagasinet AB

Sveriges enda Svenska Tennismagasin


 

Nyhetsbrev 28 maj 2014

Hej Tennisvänner !

Ingen Grand Slam-turnering utan uppseendeväckande sensationer. I Paris har redan ett antal skrällar inträffat som gett utslag på Richter-skalan.

Dessutom: De som styr världstennisen borde ändra en alldeles speciell regel. 

 Na Li var i min värld det kanske största hotet mot storfavoriten Serena Williams. Men världstvåan svek ordentligt och gjorde en riktig skitmatch mot 21-åriga hemmaspelaren Mladenovic, just nu rankad utanför topp 100 i världen.Li har visserligen inte svarat för några spetsinsatser i vårens stora grusturneringar och kan göra djupdykningar med jämna mellanrum, men det här kändes som en gigantisk mental kollaps.

 Stan Wawrinka höll heller inte för den press han hade på sig från väldigt många håll i tennisvärlden. Uppenbarligen har Australian Open-triumfen haft en baksida också som resulterat i att han periodvis haft svårt att koncentrera sig på sin satsning.

Egentligen har han bara gjort en enda riktigt vass insats efter Melbourne och det var när han snodde Monte Carlo-bucklan från Nadal och Djokovic. Jag höll honom ändå som den störste utmanaren till Rafa och Nole i Paris, men lång näsa fick jag och säkert många andra också. Men jag varnade samtidigt för Garcia-Lopez höga högstanivå.

 Jag lider med Caroline Wozniacki som haft några tunga tennisår och som nu dessutom drabbats av en riktigt jobbig händelse i privatlivet. Att ens tilltänkte partner får kalla fötter och drar efter det att inbjudningarna till bröllopet skickats ut ska man inte behöva utsättas för. Starkt av henne att ändå komma till spel i Paris. Att det skulle bli stryk mot Wickmayer var väl inte helt oväntat under rådande omständigheter.

 18–16 i det femte setet slutade långköraren mellan Bagnis och Benneteau, och än en gång väcks debatten till liv om man inte borde ha tiebreak i avgörande set i samtliga Grand Slam-tävlingar (bara US Open har det). Visst är det spännande och underhållande, nästan charmigt med en och annan utdragen rysare av det här slaget, men om man ser det utifrån de drabbade spelarnas perspektiv så borde man ändra reglerna.

En absurt lång match i en Major förstör möjligheten för segraren att kunna prestera på hög nivå i matchen efter. John Isners långa ben var som fast förankrade lyktstolpar när han dagen efter vansinnesmatchen i Wimbledon för några år sedan (den som slutade 70–68 i femte set) gick upp till match mot DeBakker.

Historia skrevs tack vare den världsomtalade thrillern, men Isner fick sina Wimbledon-drömmar nedkörda i Thamsen.

Jag har tidigare föreslagit kompromissen att köra tiebreak vid, låt säga, 10–10 i det avgörande setet. Vad tycker ni?

Patrik Cederlund, Chefsredaktör Svenska Tennismagasinet

 

Nyhetsbrev 22 maj 2014

Hej Tennisvänner !

Jag är ganska säker på vem som vinner Franska mästerskapen som börjar på söndag. 

Vi gläntar på dörren till herrarnas turnering och börjar med den spelare som är den störste utmanaren till de två huvudfavoriterna. Som utmanare nummer 1 håller jag Stan Wawrinka. Schweizaren har med Magnus Normans hjälp höjt sin maxnivå och vid flera tillfällen under det senaste året visat att han är en spelare att räkna med i Grand Slam.

Men jag litar inte fullt ut på honom, trots att han är världstrea. Han är fortfarande ganska ojämn och gör plattmatcher mot spelare han bör slå. Som till exempel senast mot Tommy Haas i Rom.

Det ska också bli intressant att se vad japanen Kei Nishikori kan göra på Roland Garros i år. Han har nu lagt ännu en dimension till sitt spel och visat att han även kan spela bra på grus. I ett och ett halvt set spelade han ut Nadal i Madrid-finalen nyligen och hade vunnit titeln inför häpna spanjorer om inte ryggsmärtorna tvingat honom att ge upp. Men ska han ha någonting med slutomgångarna i Paris att göra måste han vara fit for fight. Fysiken är ett frågetecken.

I gruppen utmanare placerar jag också David Ferrer och Roger Federer. David Ferrer är alltid slitstark och pålitlig i Grand Slam och en tuff motståndare för konkurrenterna i toppen. Och Roger Federer sägs ju vara pånyttfödd. Men jag tror inte att han är mäktig att vinna titeln. Dessutom vet vi inte om han fått tillräckligt med träning och nog med sömn om nätterna med tanke på att det nu finns två tvillingpar i huset. 

Andra spelare som ska bli intressanta att följa: Andy Murray, Grigor Dimitrov, Ernests Gulbis, Milos Raonic, Fabio Fognini, Aleksander Dolgopolov, Jo-Wilfried Tsonga och Tomas Berdych.

Med tanke på att Rafael Nadal vunnit Franska mästerskapen åtta gånger på de nio senaste upplagorna (det är bara Söderling som slagit honom i Paris) kan det låta märkligt att inte ha honom som huvudfavorit. Men jag tycker inte att han hållit samma höga nivå under årets grussäsong som han brukar göra. Svårt att veta vad orsaken är. Han har ju faktiskt förlorat hela tre matcher på grus under våren, vilket inte hänt på tio år, tror jag, och tvingats strida som en soldat i många segermatcher.

Novak Djokovic – där har ni den nye mästaren i Paris. Jag tror att han bryter förbannelsen i år och spelar hem sin första titel på Roland Garros. Han såg urstark ut i segermatchen mot Nadal i Rom nyligen och har skaffat sig ett mentalt övertag på sin värste rival. Nadal brukar dock hitta vägar ur sådana här problem, men gör det inte i år.

De flesta håller Serena Williams som storfavorit till damtiteln. Jag tycker egentligen inte annorlunda, men hissar varningsflagg om ni satt hela hushållskassan i amerikanskans öde och händer. Hon har inte varit lika dominant i år och har nog grus som sitt sämsta underlag, trots allt.

Största utmanare: Na Li och Maria Sjarapova.

Andra outsiders: Jelena Jankovic, Simona Halep (drog sig dock ut Rom) och Agnieszka Radwanska.

Andra att hålla ögonen på: Ana Ivanovic, Carla Suarez-Navarro, Sara Errani (blev dock skadad i Rom), Dominika Cibulkova, Flavia Pennetta samt hemmahoppen Alize Cornet och Caroline Garcia.

 

Patrik Cederlund, Chefsredaktör Svenska Tennismagasinet